Här ligger vi på en fin läns mellan Stocka och Storjungfrun.
segelsättning var full stor och fock, för att sedan bli fock och tre rev, sedan bara revad stor.
Men sedan när vågorna blev större och vinden ökade, och vi surfade ner för en våg i 18 knop och dök in i vågen framför så att fördäcksluckan låg under vatten och sidoskroven försvann upp till balkarna, ja då blev jag lite rädd, men båten verkar var gjord för att rädda en från dessa lägen, för man riktigt kände vilken enorm lyftkraft det blev och vi for snabbt upp i ett mera normalt lägge, hade vi haft högre segelsättning känns det som om vi hade flippat framåt. I det läget kände jag att det blev lite farligt att inte kunna släppa på seglet när det gick för fort in i vågen framför, så då körde vi på focken hårt skotad, för att få så lite yta som möjligt mot vinden, och med den segelsättningen var det ju viktigt att snabbt som attan släppa på focken om man girade upp i vinden.
Denna segling var en sådan där man alltid kommer att komma ihåg med en skräckblandad förtjusning, dels för den hårda mysiga seglingen, men mest för att när vi kommer fram till Storjungfrun så står alla de som inte har gett sig ut för att det blåste för mycket och tittar när vi kommer farande, dock ska sägas att jag för ett ögonblick kände att det kanske var lite oansvarigt att ge sig ut och segla med familjen i sådana förhållanden, men som sagt, den känslan varade bara ett ögonblick.